Höftledsluxuation

Pärlan fick diagnosen höftledsluxuation (instabila höfter) redan på BB. Hon kommer att bära
denna skena 12 veckor, dygnet runt. Skulle hon inte bära skenan skulle hon kunna bli halt eller
få andra svårigheter när hon blir äldre. Åkomman är ärftlig. Kusinerna Maja och Cornelia har
också haft det. Först reagerade vi väldigt rationelt, tänkte på Wilmers start och att det inte
handlar om liv och död. Sedan kom ilskan och besvikelsen över att det inte fick bara vara helt
bra och underbart, eftersom förlossningen var helt otroligt bra och häftig upplevelse! och nu har
vi börjat landa i att det nu är så här. Det jobbigaste förutom allt praktiskt jox med kläder,
noggrann skötsel, läkarbesök etc är känslan av att inte komma henne riktigt nära.

Pärlan två veckor

För två veckor sedan sken solen och jag minns att när jag lämnade förskola och Wilmer
bakom mig och gick hemåt med tilltagande värkar tänkte jag "det blir en fin dag att föda
barn på". Det var den 9 feb då vår lilla Pärla föddes.




















Wilmer är full av stora känslor som han inte förstår och det känns i hjärtat att
se/höra/uppleva honom. Humörsvängningarna är inte nådiga, det värsta PMS-humöret
kommer inte i närheten, stackarn. Det har dock blivit mycket bättre och konstigt vore
det väl om han inte skulle reagera alls. Han vänder allt mot oss och det är bra.
Med Pärlan har han alltid varit fin och gosig.

Namn

Wilmer tycker att syrran ska heta Ellen.
osCar röstar på Zelda eller Alice.
Lotta börjar också gilla Ellen efter att ha haft Ebba som favorit.
Noomi och Millie har också diskuterats i familjen.
Martina är på Wilmers sida.
Elly eller Ellie är andra alternativ.

Inte lätt det här, diskussionen fortsätter...

Pärlan en vecka

Pärlan har inte fått sitt riktiga namn ännu men vi har ett par stycken som vi övar på.
Wilmer är nu tillräckligt frisk för att hålla sin syster.

Äntligen hemma!

2+2

Tjejerna är fortfarande på SöS och killarna hänger i Årsta.
Wilmer snorar, hostar och har feber, så vi avvaktar Pärlans hemkomst
ett dygn till så att hon inte blir smittad.

Suck. Vi vill ju bara vara tillsammans.

/osCar

1234

Klockan 12.34 den 9 februari kröp hon ut, Pärlan (arbetsnamn) efter bara 2 timmar på SöS.
(Det var ju det jag visste! Jag hade redan köpt en klänning med myror och elefanter på).



























Hon var betydligt snabbare än brorsan. Ca 5 timmar från första till sista värk!
Men hon var ju lite mindre (51cm, 3870g) och Wilmer hade ju gjort en snitslad bana som
var enkel att följa.
Wilmer och faster Emma kom på besök på kvällen.




















Hela förlossningen funkade mycket fint hela vägen i mål.
Lotta jobbade så otroligt bra att t.o.m. barnmorskorna blev imponerade.



























Idag åkte jag hem till Wilmer som är sjuk.
Lotta och Pärlan är kvar i lyxsviten på SöS för att göra en liten undersökning imorgon f.m.
sen kommer dom hem, då blir vi äntligen samlade alla 1, 2, 3, 4!

/osCar

I natt kanske...?

Den tanken följer oss allt jämnt nu i väntans tider.
Vi vet, onsdag är dagen för födelsedag men det kan ju bli när som helst.
Fram tills nu har jag varit otroligt rörlig och i fysiskt och i "gott skick" men nu tycker jag att handlingsutrymmet blivit lite väl begränsat och att tecknen är nog många på att det är dags för den fjärde familjemedlemmen att komma ut.

Jag går numera som en äkta gravid, långsamt och anklikt.
Jag har fått ta av mig mina ringar och det ser ut som om jag har strumpor på fast de togs av för tre timmar sedan, nu samlas det vätska som aldrig förr.
Jag vill helst äta eller sova och Wilmers att-växa säng är vansinnigt obekväm att ta sig i och ur.
Jag ser inte trosorna framifrån längre, för magen har sjunkt ner så långt.
Jag kan inte köra bil längre, ser inte över instrumentbrädan (måste ju sitta längst fram för att nå ner till pedalerna) eftersom jag måste luta sätet bakåt om magen ska få plats.
Dessutom når jag inte att skrapa framrutan på bilen själv, lämnar en fin bit på mitten.
Arbetar ståendes på sidan i köket, annars når jag inte fram tillräckligt långt eller mer än till första hyllan i skåpen.

Wilmer lägger kinden mot magen och ropar "Hallå bebisen, hör du mig! Kom ut nu!"

Ja, vi väntar och längtar (med skräckblandad förtjusning)!

Bäbisnytt

Johan och Hanna fick en liten Svea i måndags.
Linda och Jocke fick en dotter igår.
Snart är det vår tur!