För två veckor sedan sken solen och jag minns att när jag lämnade förskola och Wilmer
bakom mig och gick hemåt med tilltagande värkar tänkte jag "det blir en fin dag att föda
barn på". Det var den 9 feb då vår lilla Pärla föddes.
Wilmer är full av stora känslor som han inte förstår och det känns i hjärtat att
se/höra/uppleva honom. Humörsvängningarna är inte nådiga, det värsta PMS-humöret
kommer inte i närheten, stackarn. Det har dock blivit mycket bättre och konstigt vore
det väl om han inte skulle reagera alls. Han vänder allt mot oss och det är bra.
Med Pärlan har han alltid varit fin och gosig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar