15 augusti 2008

En vecka i Årsta

Det hinner hända mycket på en vecka.
För att ta vid där jag slutade sist så var dagen med Hanna och Matilda var ett långt härligt återseende, fullt med lek och bus. Dessvärre visade Wilmer tendenser till förkylning som på fredagen blev väldigt mycket sämre och när mormor och morfar dök upp i lördags så var febern och hostan där. Natten blev en plåga och framåt morgonkvisten fick vi ta kontakt med sjukhus som skickade en ambulans. Han hade svårt att andas, riktigt otäckt var det. Tack och lov repade han sig snabbt när han fick andningshjälp och medicin och efter några timmar på sjukhus och en lungröntgen (som visade att det fanns lite för mycket slem där) senare fick vi åka hem med pencillin och luftrörsvidgande. Det var ett astmaliknande tillstånd han hamnat i. Det var skönt att kunna ringa efter pappa/morfar för att få skjuts hem och de pannkakorna och den omtanke som mamma/mormor bjöd på här hemma värmde gott, både kropp och själ. osCars frånvaro i krigszon var mycket påtaglig.

I måndags började jobbet för mig och Wilmer har myst på hemma med mormor och morfar och återfått sina krafter. Nu torsdag och fredag har han varit halvdagar på förskolan och varit fullkomligt absorberad av alla barnen, miljön och sakerna. Kul! det skulle lika gärna kunnat bli en helt anna reaktion efter en sådan lång ledighet.

Själv mår jag ok om än trött kanske inte så konstigt med tanke på lågt blodtryck, lågt blodvärde, dåligt urinprov.....Ja sådant man får veta på inskrivningssamtal på MVC. Många av mina tankar går till osCar och jag är glad att det bara är två veckor kvar. Väl på jobbet kände jag att det är helt ok även om jag önskar mig semester (!). Ni vet sådan där läsa, slappa, tyst, lugn, egen och trygg tid på skön plats. Hur många ger sig själva det egentligen...?

Jag uppskattar verkligen att ha mamma och pappa här. Jag får hjälp med vardagen och lättsamt sällskap utan krav. Uppskattar verkligen deras genuina generositet och hjälpsamhet, ganska ovanligt nu för tiden, tyvärr. Något att lära av, helt klart!

Nu har min mobil pajat och jag har troligtvis gjort mitt livs sämsta mobilköp dvs mitt andra ;)
Jag är ju helt novis när det gäller det mesta med dessa manicker och allt som man "ska" kunna. Detta gör mig också helt referenslös när det gäller, teknik, kostnader, ja rubbet. Gjorde ett val utifrån - känna till hanteringen dvs bytte inte märke, en bra kamera, att jag har fått behålla mitt nummer och byte till abbonemang. Bra eller dåliga villkor...?

Behovet av sömn är stort, go´natt!

/Lotta

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja det var inte roligt att sitta här när Wilmer åkte ambulans till sjukhuset. Känns iaf skönt att veta att Lotta får bra hjälp!